Jag har hunnit tänka mycket idag. Reflekterat över vad jag känner, hur jag känner och om jag känner. Jag är totalt förälskad i en människas närhet, för att han vet exakt när han ska göra det, hur han ska göra det och för att han är sjukt bra på det. Betyder det då att jag är förälskad i människan också eller innebär det bara att jag känner mig ensam och vill ha mitt behov uppfyllt? Mysiga stunder är förvisso bra att ha men om det bara upphör och jag inte längre kan få det jag vill ha, är det då jag blir helt insain? Ärlighet varar längst och visst fine, jag älskar att umgås med människan, han är fin, har världens största hjärta och vi har kul tillsammans. Jag känner mig lugn när han är i min närhet. Är det kärlek? Jag vill inte att något ska förändras mellan oss men jag är rädd för att jag lyckats sabba allt, något som jag trivdes så jävla bra med.
Lyckans hjul. Du finns i mina tankar, rätt ofta, för att du är du och jag är jag och jag gillar det du gav mig, styrka och glädje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar