Babbel. Vi står ut med det dagarna i enda.. Precis som jag har gjort denna dag. Idag tog jag tid på en person som pratade oavbrutet i 4 minuter. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta eftersom att jag tappade koncentrationen efter ca 10 sekunder efter hans onödiga samtal om något helt ointressant.
Dom senaste dagarna har varit ganska tragikomiska, mycket ostbågar, mycket skratt, mycket tårar och myket Sex and the City. Idag konstaterade Amanda en sådan tragisk och så sann grej att jag började skratta och kunde inte sluta skratta hur jag än bar mig åt, vissa saker ska man inte skratta åt, men jag kunde inte sluta. Så det slutade med att jag började göra narr av mig själv, brutalt, äckligt mycket. Till en början nedvärderade jag mig själv ganska mycket (ironin är ju trots allt min bästa vän) sen gick det bara utför, drack mitt te, satte i halsen, ropade högt till Gud att om han ville ta mitt liv så kunde han väl välja nåt bättre sätt än att låta mig sätta te i halsen och på så vis kävas till döds, som straff satte jag i halsen igen och lyckades därmed börja hosta ut allt te och dreggla ner min fina beiga skjortklänning, till vilken nytta?! Än en gång utbrast jag, "HAR DU INGET BÄTTRE FÖR DIG ÄN ATT PLÅGA EN FATTIG, ENSAM OCH HALVTRAGISK SJÄL SOM MIG? TA ANNA ANKA ISTÄLLET, HON KAN BEHÖVA DET!" Livet fortsatte precis som vanligt och efter mitt sista utbrott så lämnande han mig ifred (fast tyvärr lämnade han inte dom där 10 miljonerna som jag bad om tidigare idag, han tyckte visst jag behövde ett straff istället. Frågan är när jag ska belönas med den där miljonen. Jag som tänker så mycket vackra tankar.)!
Skolan går väldigt bra måste jag erkänna, jag och Petter har blivit skolans pluggisar och är otroligt ambitiösa, en gång om dagen får vi massage av en tjej som heter Tanja, vilket gör att vi blir ännu mer koncentrerade och mer fokuserade på skolarbetet. Bra va?! Ska även börja simma 3 ggr i veckan så man känner sig lite duktig iaf.
Otroligt onödigt inlägg idag, men trots det så ville jag baa skriva ner något. Love you all. Ge all kärlek ni kan till varandra medans ni kan, en vacker dag tar det bara slut, hastigt. Jag har hur mycket kärlek som helst inom mig som jag skulle vilja dela ut till alla som jag vet förtjänar det, men det finns framför allt en i mitt liv jag vill ge lite extra till, så jag skickar en stoor säck med kärlek till honom och hoppas att han gladeligen öppnar den och tar emot min kärlek trots att han kanske bara ger mig en liten fryspåse med kärlek tillbaka.
Är det inte lite konstigt att man i vissa skeden i livet verkligen känner att man skulle vilja ha någon att dela allt med, sorg, skratt, kärlek, irritation, täcke, kudde, ja allt.. Jag vill ha det så just nu, det kan hända att det är för att det är höst och jag känner mig extra ensam eller så är det som så att jag bara älskar känslan av att älska någon och ta hand om en man som jag känner något starkt för. Alla borde försöka att älska mer och försöka glömma all rädsla som finns, det gäller även mig själv såklart. Jag ska sluta vara rädd och hitta någon som jag kan älska fullt och hederligt av hela mitt hjärta, inte så att det gör ont, utan bara så jag kan få lägga alla mina sanna känslor på någon som vill göra detsamma med mig och som vill uppleva kärlek med mig. Har ju trots allt slutat förneka att jag är en sjuk romantiker och det kommer killen jag känner nåt för nu snart att märka.. Jag vill ha filmen och eftersom ingen gör något sådant för mig får jag väl göra en filmscen själv för någon, något som han kanske kommer att minnas i ett par veckor framöver. Jag säger det igen, eftersom det tåls höra igen, våga älska, släpp rädslan..
Love Cassie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar