Tjohopp. Blev väckt av Anton imorse när jag var i Gagnef hos världens bästa Oskar. Han ville att jag skulle komma och jobba för en annan kille så vi drog på oss lite kläder och han körde mig till bussen. Han är väl verkligen en vardagshjälte den där musikläraren som råkar vara min sjukt fina pojkvän.
Nu är jag alltså åter i Leksand med hopp om livet och efter jobbet återgår jag till min semester i Gagnef med världens bästa människa. För att sno Oskars kommentar "det känns som vi är 17 igen" och nog fan är det väl en helt fantastisk känsla. Längtar så tills jag träffar honom igen. Nu ska vi fika. Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar