Vaknade för en halvtimme sedan och det kändes som ett riktigt straff. Ha ha. Jag kunde knappt förstå att jag skulle vakna, allt kändes som en omöjlighet.
Nu är jag dock vaken och har insett att allt kanske inte alls är så omöjligt. Så vad jag ska göra nu är att försöka tvätta bort mitt otroligt trötta och slitna ansikte för att sedan käka lunch med Gabbi, Lina och Madde. Men först en lång renovering av mig. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar